En dröm som blev sann ✨
Nu blir det storytime!
Efter att ha haft ett hundintresse sedan jag började gå själv bestämde jag mig på hösten 2006 att det var dags att skaffa en egen hund. Jag hade gjort en massa research och fastnade verkligen för en liten svartbrun hund med alldeles för stora öron med ett svårstavat namn, Prazsky krysarik. För att verkligen få veta mer om hundrasen och se om den skulle passa mig så drog jag med mig min mamma på hundträffar för att prata med hussar och mattar som var lyckliga ägare till denna fantastiska hundras.
Därefter började jobbet med att söka reda på uppfödare, på hundträffen förstod jag att det inte finns några uppfödare av rasen Prazsky krysarik i Sverige ännu då rasen var väldigt ny i Sverige, så jag fick söka mig till Tjeckien där hundrasen kommer ifrån. Jag fick en massa tips om hur jag skulle gå tillväga för att få kontakt med uppfödare.
Jag skrev ett brev på engelska där jag presenterade mig, var jag bodde, vad jag jobbade med, mina intressen och vad jag kunde ge för ett hem till en Prazsky krysarikvalp.
Jag minns inte hur många brev och mail jag skickade, men det var många. Tillslut fick jag kontakt med en uppfödare utanför Prag som hade en kull. Nu blev det snabba ryck! Jag kan inte dagens regler om att föra in hundar i Sverige, men då behövde jag fylla i en massa blanketter från jordbruksverket och för att hunden inte skulle vara i karantän i månader behövde hunden föras in innan den blev 12 veckor gammal.
Det var mycket att tänka på och mycket skulle klaffa den dagen jag skulle hämta hunden.
Jag hade flitig kontakt med uppfödaren i Tjeckien för att få ordning på avmaskning, hämtning och lämning på flygplatsen osv. Jag ville inte bara hämta hunden på flygplatsen utan jag ville se hur valpen hade haft det sin första tid så jag blev hembjuden till uppfödaren för att hämta valpen.
Den stora dagen hade kommit, 14 juli 2007, och jag och min mamma flög världens minsta plan ner till Tjeckien. Det var först när jag såg det lilla planet som jag skulle kliva på som jag blev nervös och tänkte för första gången "vad har jag gett mig in på?".
Allt gick smidigt och vi kom fram till flygplatsen i Prag, där skulle vi vänta in uppfödarens make som skulle komma och hämta oss för att köra oss hem till dem. När jag och min mamma står och väntar utanför flygplatsen kom andra gången då jag tänkte "vad har jag gett mig in på? Här står vi och väntar på en okänd man i ett för oss ett okänt land".
Mannen kom körandes och plockade upp oss, han var jättetrevlig och pratade på knagglig engelska och berättade om Prag och Tjeckien. Jag minns inte hur långt ut på landet vi åkte, men det var en bra bit, men helt plötsligt kommer vi fram till en liten pitoresk by och han kör in på mindre och mindre grusvägar hela tiden tills han plötsligt stannar utanför några hus med högt plank runtom. Vi kliver ur bilen och hör en hel kör med små hundar som skäller och skäller. Nu längtade jag så mycket efter att få träffa min lilla valp!
Mitt under allt skällande öppnas en grind i planket och ut kommer en lång vacker kvinna som ler med hela ansiktet mot oss. Jag vet inte om jag någon gång känt mig så välkommen tidigare.
Hon visar oss in på gården och där ser jag henne... min alldeles egna valp! En sån liten köttbulle som sprang runt med sin syster, mamma och hela hundflocken. Kvinnan med leendet lyfter upp valpen till mig och jag känner ett sånt glädjerus i hela kroppen när jag tar emot den lilla lilla valpen i min famn.
Jag och mamma stannar på middag hos uppfödaren och de berättar historier och vi ger presenter som vi köpt till dem och deras barn.
Med alla papper påskrivna, valpen i famnen och passet i handen bar det av hemåt igen.
Det var en sån omtumlande dag med så mycket känslor, men jag fick hem min älskade valp, Allis, utan problem.
Allis finns inte med oss längre, men hon har för alltid en plats i mitt hjärta ❤️
Den lilla söta hunden med alldeles för stora öron var min dröm som en gång blev sann...
